Kritisera!

Okej nu är det så här att jag snart fyller arton år. Eller snart och snart, det är ett par månader kvar. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna inför detta, ska jag vara glad elelr ledsen? Tidigare har jag varit rädd för att bli vuxen, när jag var nio år hävdade jag till exempel att jag skulle ta livet av mig för att slippa fylla tvåsiffrigt. Nu var ju det kanske en aning drastiskt men det illustrerar bra hur rädd jag alltid har varit för att åldras. Min mamma har alltid varit väldigt beskyddande och trots att jag alltid har varit ganska fri så kan jag inte låta bli att vara sugen på att göra något drastisk nu när jag får bestämma själv. Jag får tex inte tona håret för mörkbrunt för att mamma är rädd att det ska bli svart och att jag ska se ut som en svartrockare, vilket jag tycker är urlöjligt. Jag har även bara fått ta de vanliga hålen i öronen och absoult inget mer. Visst blir man då sugen på att färga håret rosa och pierca sig i tungan ^^
   Nu skulle jag ju inte göra något så drastiskt men jag måste erkänna att jag leker med tanken på att få göra precis som jag vill. Jag kan helt plötsligt jobba extra hos min pappas tjej, tjäna en massa pengar och kanske resa om jag är sugen. En hel värld öppnar sig. ÅS kanske är det inte så illa att bli myndig. Om jag då blir vuxen återstår att se.


// S