Jonas Gardell
Innan jag fick chansen att se Jonas Gardell i verkligheten på en bokmässa för ett par år sedan tyckte jag att han verkade vara en obehaglig och skum typ. Det var då, när jag fortfarande var ganska rädd för människor som vågade vara annorlunda. Kanske hjälpte han till att öppna mina ögon för just då förstod jag att han är en mycket vis man. Kanske en utav de visaste jag har lyssnat på. Han kan konsten att blanda komik med tragedi och han gör det väl. Direkt efteråt lånade jag hans böcker och blev fast i serien om Juha och Jenny. Har ni inte läst dem, gör det. De heter En komikers uppväxt. Ett ufo gör entré och Jenny.
Här är en bit utav en text Jonas har skrivit och som jag såg honom läsa på tv för ett par dagar sedan, den finns även med i slutet av Jenny i en ännu mer förkortad version. Den är oerhört inspirerade och jag tror att många känner sig träffade av den.
Jonas Gardell: "Du är inte ensam"
(Till Jenny)
"Det finns dom som gjort dej illa
Det finns dom som inget vet
Det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet
Det finns dom som stal din stolthet
Det finns dom som tog ditt mod
Och dom som ingenting förstod
Dig som ingen känner
Dig som ingen ser
Du som saknar vänner
Och knappt vill andas mer
Hör på mig min kära
Hur ska jag få dig att förstå
Du måste resa dig och gå
Vägen tom och öde
Gryningsljuset klart
Du står vid busshållplatsen
Och bussen kommer snart
Nu lämnar du allt gammalt
Här tar din barndom slut
Nu tar du steget ut
Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom
Allt dom ville ge dig
har du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört
Du är inte ensam
Det finns dom som följer dig
Dom vet hur det är
För dom har själva varit där
Det finns nåd för nya världar
Mycket större än den här
Nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är
Och alla deras lögner
Betyder ingenting
Tro mig när jag säger
Skammen var aldrig din"
// Sara
