Att vara 17 år
Ja, jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, att vara sjutton år menar jag. Det är ju inte direkt någon ålder där det händer något speciellt. De flesta går väl och väntar på att de ska fylla arton anar jag. Jag däremot har oroat mig mycket. Jag var så himla rädd för att fylla år, just för att att arton är en sådan viktig siffra. Man blir myndig, just det MYNDIG. Bara ordet har gett mig rysningar. Blir man vuxen och ansvarstagande bara sådär över en natt? Förväntas man klara sig själv då?
Nu har jag som tur är kommit över den värsta nojjan. Jag tror knappast att mina föräldrar kommer att slänga ut mig och inte heller kommer jag att förändras. Jag menar, i morgon kommer jag ju tekniskt sätt bara vara en dag äldre än vad jag är idag. Inte ett helt år. Just det, det är därför jag skriver detta inlägg. Jag fyller nämligen arton i morgon. The big number.
Och, jag har faktiskt börjat se det en aning positivt, jag får ju faktiskt göra som jag vill. Jag förfogar över mig själv och kan, om jag vill, åka vart jag vill, handla på ebay osv. Inte är det helt fel. Inte alls ^^
Någon utav våra läsare som lider eller har lidit utav åldersnoja?
// Sara
japp nu kan du handla på ebay :D det finns ju delar från en viss busskur som så gärna vill bli köpt av dig ;) de billigaste bitarna kostar ju bara 500 euro. så släng nu bort alla dina nytjänade pengar på att skaffa hela busskuren, jag lovar att jag kan hjälpa dig att sätta ihop den. jag är mycket bra på att fixa ihop ikea-möbler :P
btw. grattis än en gång
