personligt
Det här inlägget är ganska personligt och kommer kanske att tas bort efter ett tag...
Jag sitter här och funderar över min och S vänskap och måste skriva av mig lite. Det känns som hon dras ifrån mig ibland. Vi har inte så jätte mycket gemensamt och hon har mer att tala om med sina klasskamrater. Jag och hon går inte i samma klass och träffas bara som hastigast i skolan då och då. Självklart får hon umgås med sina egna vänner och jag tycker också att det är trevligt att träffa dom, men jag kan inte låta bli att känna mig lite som femte hjulet.
Människor har en tendens att tröttna på mig när jag har berättat det mesta om mig eller när jag inte kommer med nya grejer. Förra året var både jag och S väldigt intresserade av ett visst ämne (tänker inte gå in på vad) nu efter ett tag har vi båda tröttnat lite på detta och hon har hittat nya intressen som jag inte tycker är lika intressant som hon och hennes klasskamrater tycker. Jag vet att vi alltid kommer att vara vänner mer eller mindre men jag vill verkligen inte förlora henne.
Snälla S försvinn inte ifrån mig.. du är den underbaraste människa jag känner och du betyder allt för mig. Du har hjälpt mig mer än du kan tro och innan jag träffade dig så var jag inte den människa jag är idag. Jag har vuxit i din närvaro jag jag hoppas att det är till det bättre. jag uppskattar mig själv mer nu och det är helt din förtjänst.
/A
