Kritisera!

Idag har jag träffat min farmor. Hon lider utav afasi och demens så hon är ganska borta och kan inte forma ord. Allt har gått utför så fort. Jag blir så ledsen när jag ser det, hon kommunicerar bara med blicken och den är inte densamma. Jag ser hur ledsen pappa är även om han inte vill visa det. Jag vill inte bli gammal och sjuk och ännu viktigare, jag vill inte att mina föäldrar ska få det så. Det är liksom ingen hemma eller vad man ska säga. Jag minns hur mysigt vi alltid hade det när jag var liten. Jag älskar dig lilla farmor <3



// S